Jag är så ofantligt trött på allting som måste krånglas till så mycket som möjligt. Vad hände med allt det här raka, enkla, stilrena här i världen? Vart tog lättjan vägen? Rycken på axlarna? "Det duger"-mentaliteten?
Inte ens en så enkel grej som hemmagjord müsli kan få förbli enkel och god. Nej.
Müslin ska piffas och stajlas. Man ska ha i tjingflingor, ritschsmulor, filijoxpulver, vitalaktaenzymod12stärkelse, smuttiplutttjoffbär etc, etc och det ska skakas och rostas och vändas och slutligen välsignas med lite andekraft och pustar av uppiggande extrakt. Därefter ska det hällas upp i en fräääääsch burk med käck etikett som det står Energimüsli på. Med kalligrafi.
Sedan kommer fotograferingen. Först en bild på hela burken, sen en med locket inzoomat, sen en på en fin (och frääääch!) blomuppsättning med müsliburken suddig i bakgrunden. Kanske en med en hand som håller i burken eller en mun som snart ska äta denna härliga, välgörande müsli.
Och slutligen kan det arrangeras ett dignande frukostbord i det höstiga köket, ett frukostbord där undrens tid inte är förbi eftersom omegasuperproteinoxidant-lyckan i form av hemmagjord kalligraferad müsli utgör basen för näringsriktig kickstart av en dag, som kanske kommer bli alldeles, alldeles fulländad.
Jag tycker väldigt mycket om müsli och här är receptet på min hemmagjorda favorit:
havregryn
solroskärnor
kokosflingor
Blandas med fördel portionsvis direkt i filen.
