Jag hade gått ut femman. Myggen utanför fönstret. Väggklockan slog varje hel- och halvtimme. Tyget på kökssoffan klibbade mot barbenen. Mamma stekte köttbullar. Pappa spelade munspel. Gräset därute växte. Skogen precis inpå. Ingen asfalt. Ingen granne. Vatten direkt från brunnen. Varmvatten på spisen.
Och så Tordyveln. Som flög i skymningen. Som var med mig den där dagen. Nitton år sen. Mina minnen kommer mig så nära.
Den var fantastisk första gången jag läste den. Andra gången var den bara konstig...
SvaraRadera