Med Kristine på shopping

De flesta kvinnliga människor ser inte ut som bollar. Så är det ju. Oavsett hur en kvinnlig människa är byggd, om hon är lång eller kort, smal eller tjock eller mullig eller bastant eller grov eller på vilka fler sätt en kvinna kan beskrivas, är det väldigt ovanligt med bollform. De allra flesta har någon form av inbuktning i midjehöjd någonstans och två höfter som på något vis utgör en sorts gräns mellan övre och nedre delen av människokroppen. 

Med detta konstaterat tycker jag det är underligt att i princip alla kläder för kvinnliga överkroppar är bollformade. 

Jag har idag tittat i varenda affär efter en vanlig tröja. Jag har inte tittat på en enda prislapp, eftersom jag insett att jag är rik och inte kan vara naken. Jag har dessutom frångått de flesta av mina principer. Några enkla krav återstår. Jag vill ha en tröja som inte är gjord av ull. Som inte är julmönstrad. Som helst har knappar och alltså är en kofta. Ja, jag vill ha en kofta. Inte svart. Den ska vara ganska lång och den ska gå in vid midjan och ut vid höfterna. Absolut inte tvärtom. Så då finns det ingen tröja. Inte för 199 och inte för 549. 

En annan sak som inte gick att shoppa var vattentäta skor. Det där med att låtsas som att det inte regnade gick inte lika bra idag när jag kom fram till jobbet med en halvblöt och en genomblöt fot. Jag måste ha vattentäta skor och jag måste ha bekväma skor eftersom jag går hela tiden som en manisk uppvridningsleksak. Det visade sig att man numera måste välja på vattentätt eller bekvämt. 

Jag köpte åtminstone knästrumpor.