12 dagar - Den parallella handlingen

04.45 vaknade jag av dropp, dropp, dropp, dropp från balkongen i en helt vansinnig hastighet. Eller så vaknade jag egentligen av Krisen, kamouflerad till dropp, dropp, dropp, dropp från balkongen. Hur som helst vaknade jag, hur som helst droppade det vansinnigt från balkongen och hur som helst var Krisen kvar. Vad som var hönan och vad som var ägget är inte relevant.

Jag klev inte upp. Någon måtta får det faktiskt vara på både kris och morgonpigghet.

När man bor ensam kan man kliva upp när man vill och ändå veta att tidningen är ledig när gröten är klar och toaletten är ledig när gröten är uppäten och ingen annan disk än min gröttallrik finns att diska och det är tyst och det är tyst och Krisen säger DET ÄR TYST! med klagorösten och jag säger JAG VILL JU HA TYST. Jag älskar tyst.

En stund efter droppet, gröten, disken, tandborsten, tidningen, torkade jag ekgolven. Åtminstone tror jag de är av ek. Kanske blandar jag ihop det med ekbacken här utanför, men ärligt talat - hur ofta blandar jag ihop något?

Sen kom den rasande farten och slängde runt på mig resten av dagen. Jag åkte tunnelbana till gamla stan och träffade det bästa med mitt första jobb, åt två mackor på ett perfekt ställe med omaka möbler och inga högljudda tonåringar eller kaffemaskiner, gick från gamla stan till farsta, åt en banan, rättade nationella prov och tittade sen ut genom fönstret:

Det har börjat regna igen.