13 dagar - Mina personliga tillkortakommanden

Tydligen kom en trettioårskris till mig nu. Jag tänker ha den i tretton dagar, sen räcker det. Idag fokuserar jag på att älta min för stora förlovningsring, min ovana vid att vara halvtidssärbo, min oförmåga att få barn, mina svårigheter att tillföra något i sociala situationer, samt min katastrofala brist på intresse för smink. En synnerligen blandad kompott med andra ord.

Som det ser ut ligger mycket av tyngdpunkten i min trettioårskris på att analysera mina svagheter och dåliga sidor. Ingen enda positiv egenskap har pockat på min uppmärksamhet under dagen. Antagligen ligger det i sakens natur. Jag försöker reda ut varför jag känner ett ovanligt stort gråttryck bakom mina ögon, men hör bara den där synnerligen irriterande rösten inom mig som piper: "Gråt då, för fan, du har ju katastrofal brist på intresse för smink". Jag antar att rösten med det menar att det gör inget om jag gråter för jag har inget smink som kan kladda. Fast då har den missat att jag faktiskt använder mascara, så det går inte.

Mellan gråtavvärjningen kan jag åtminstone glädjas åt att trettioårskrisen ännu inte tvingat mig, iförd träningskläder, till ett gym. Händer det kommer det där katastrofala ointresset för smink te sig relativt harmlöst.