Dag 9 - Är jag egentligen en nunna?

När Johan är arg på mig muttrar han "Vad fan är hon inte nunna för?". Han tror att jag inte hör. Är han riktigt förbannad väser han "Vad fan är du inte nunna för?" så att jag riktigt ska darra av den oerhörda förolämpningen. Men faktiskt. Varför är jag inte nunna?

Jag är kristen.

Jag är inte vidare fysisk.

Jag skulle gärna gå i samma kläder varenda dag (och förstås tvätta dem om kvällarna) om det inte vore för att mina barn tillslut skulle tappa respekten för sin fröken, som inte kan byta kläder. (Jag kommer runt problemet en smula genom att köpa de kläder jag gillar i alla färger som finns. Min kloka mamma har lärt mig det.)

Jag är väldigt förtjust i rutiner och scheman och saker som ser likadana ut varenda dag.

Jag har gärna få saker i min ägo.

Fast med det här resonemanget kan man ju göra motsvarande listor över varför jag inte är bibliotekarie, varför jag inte sjunger i kör, varför jag inte är författare, varför jag inte är tolk och så vidare.

Man är som man är och gillar läget. Utom när Johan är arg och det ska ifrågasättas identiteter hit och dit.