Ibland straffar synden sig själv. Ungefär klockan sex igår hade jag skrivit färdigt alla omdömen. Jag är mycket nöjd med kanske10%, hyfsat nöjd med 60% och inte så nöjd med 30%. Det finns lite tid till finputs, men samtidigt måste man lära sig uttrycket "gott nog", som jag stundtals försöker lära barnen. Vissa barn, ska sägas, andra försöker jag lära raka motsatsen - "nöj dig inte med halvmesyrer, kan du tio ord, lär dig tio till osv". Det är en ständig avvägning.
Vad kul, tänkte jag, i alla fall. Nu kan jag kanske ägna morgondagen åt läraryrkets guldkant. Lektionsplaneringar och välplanerade lektioner och sådant. Jo, visst.
Ungefär i samma stund som jag stängde skolwebben och tänkte fira med lite kinapuffar, ville jag helt plötsligt inte ha några. Det är ett säkert tecken på att man bör iaktta lite försiktighet. Till exempel sätta sig i soffan och se om man bara blivit osugen på kinapuffar, eller om det är något annat på gång. Det var något annat på gång.
Johan var tack och lov hemma och kunde med sina egna ögon se att jag inte försökte fejka någon vag sjukdom för att slippa gå på julfest och kunde också vakta mig från att svimma och slå ut tänder. (Har hänt).
Så kan det också gå. Men skolwebben är klar i alla fall. Gott nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar